Ibland blir jag förundrad över hur fina människor jag har runt omkring mig. Som denna pärlan ovan. Att vi började prata på Facebook 2008 om absolut ingenting & idag har hunnit med så otrolig mycket & bott tillsammans? Det är oklart hur vi två hittade varandra från första början, men det är oväsentligt faktiskt. För hon har kommit att betyda så obeskrivligt mycket. Finaste, bästa & vackraste Klara. Ikväll har vi suttit & druckit vin, pratat minnen & bara njutit av varandras sällskap. Jag erkänner att jag saknar att ha henne som sambo, bara en smula. Nu bär det av mot dagens födelsedagsbarn, också det känns väldigt bra. Livet